Marit Kapla slog förhandsfavoriter som Steve Sem-Sandberg och Nina Wähä. Och hennes tacktal blev ovanligt långt eftersom det fanns så många att tacka för bokens tillblivelse.
– Mitt första och största tack går till dem som bor i Osebol och som jag intervjuade för att kunna skriva den här boken, säger hon och räknar upp de många Osebolsbor som medverkar i den tjocka volymen.
Hon är själv uppvuxen i byn vid Klarälven och har inspirerats av bland andra Svetlana Aleksijevitj när hon skapat den närmast lyriska skildringen av platsen och de människor som bor där. Boken beskrivs som ett körverk, som subtilt berättar historien om hur landsbygden har avfolkats och välfärden monterats ned.
– Man föds och växer upp på en plats där man förstår att det normala är att man ska flytta i väg för att få ett jobb, det är något man tar för självklart, och det är en jobbig upplevelse. Och det är det många som känner över hela världen, säger hon till TT.
Någon fast punkt i Osebol har hon inte längre eftersom familjen 2007 sålde huset de bott i.
– Själva Osebol hade blivit till en hemlig dold plats också för mig, Det finns så mycket fördomar om vad som händer på en sådan här plats och det ville jag undersöka.
Årets svenska barn- och ungdomsbok är "Vänta på vind" av Oskar Kroon, om Vinga som tänker på havet och drömmer om att bli sjöman. Författaren verkade själv smått överraskad av att hans gripande berättelse för mellanåldern fick priset, kanske för att det i förväg mest hade spekulerats om Sara Stridsberg och Jenny Jägerfeld i barnbokskategorin.
– Jag är väldigt förvånad. Jag är en dagdrömmare och hade försökt att hindra mig själv från att tänka på det här. Men nu är jag en framgångssupporter till boken. Jag tvivlade mycket när jag skickade in den, konstaterar han när TT talar med honom.
Havet är på sätt och vis ett tema i boken, berättar Oskar Kroon.
– Och med språket har jag försökt att följa det, att det ska stämma överens, det ska bölja ibland, vara stiltje ibland och ibland storma.
Augustpriset för årets fackbok gick till Patrik Svensson, för hans hyllade debutbok "Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk". Boken är både en berättelse om ålen _ som bara fortplantar sig i Sargassohavet _ och om Svenssons egen pappa.
– Ålens historia och vetenskapens historia, min egen och min pappas historia: de två berättelserna började spegla varandra. Och den gåtfullhet som omgärdade ålen och dess ursprung speglade sig i den gåtfullhet som omgärdade också mitt ursprung _ och allas ursprung, säger Patrik Svensson och fortsätter:
– Ålen hjälpte mig att behandla allmänna och klichéartade frågor som "vem är jag?", "varifrån kom jag?" och "hur blev jag den jag är?".
Han beskriver sin far som "en väldigt vanlig människa, en arbetare och en snäll pappa" – en sådan som det normalt inte skrivs böcker om. Genom att väva samman faderns historia med ålens vill han också berätta om något större, om artdöden och hur livet omkring oss hotas.
Vad ska du göra med prispengarna?
– Jag kanske ska åka till Sargassohavet. Det hade varit en grej. Jag kanske kan lifta med den båten som Greta åker med, säger Patrik Svensson.
Under kvällen uppmärksammades också den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai, i ett tal av Eva Gerdin, ordförande för Svenska förläggareföreningen.
– Du är inte övergiven _ vi är många som står här på din sida, sade hon.