Under ett par korta år på 1540-talet träder en fransk adelsdam vid namn Marguerite de la Rocque fram ur det fördolda. Hon dumpas på en öde ö i Nordamerika där hon föder ett barn och mister det innan hon räddas tillbaka till Frankrike för att åter försvinna. I romanen "Björnkvinnan" berättar Karolina Ramqvist hennes historia – ihopvävd med sin egen.

Skrivandet är för Ramqvist skuld och skam och en god del av livsinnehållet. När det går i stå är hon illa ute. Envist hävdar hon för omvärlden att det går bra. På samma sätt har hon hävdat att det gått bra att vara mamma till två blöjbarn och deras storasyster, medan soppåsarna hopat sig vid dörren och paniken inför vardagen förlamat henne.

Självutlämnande beskriver Ramqvist hur mörkret äter henne och blockerar hennes skrivande. Hon skildrar även hur hon struntar i den vän som har berättat för henne om Björnkvinnan när denna ber henne att få ha historien i fred.

 

År 1542 följer Marguerite de la Rocque med sin förmyndare och släkting Jean-François över havet till Nordamerika. Marguerite är ung och får sällskap på resan av den gamla kvinnan Demienne. 

På båten utvecklas en kärleksaffär mellan Marguerite och en cittraspelande man. Hon blir havande och dumpas i Nordamerika av Jean-François på en öde ö – full med björn och järv. 

Tror Jean-François att han tjänar Gud genom att straffa Marguerite för hennes otukt eller griper han tillfället att bli av med henne för att komma åt det län som de äger ihop? Suveränt skildrar Karolina Ramqvist de dolda krafter och rädslor som driver människan. Samtidigt visar hon på gudstrons och kvinnoföraktets väg genom historien.

Marguerite får med sig vapen, skeppsskorpor, Demienne och sin älskare till ön. Men trions chanser att överleva tycks små. Det är mitt under Lilla istiden med temperaturer ner mot minus 65 grader. I november 1544, då Marguerite räddas av en fiskebåt, är hon ensam på ön där hennes barn har fötts som den första vita människan i Nordamerika.

 

”Björnkvinnan” presenterar också en annan Marguerite; den mäktiga 1500-talskvinnan Marguerite de Navarre. Hon var syster till kung Frans I – mannen som skapade det moderna Frankrike. Marguerite blev senare småstatsdrottning och gav den betydande trion Calvin, Erasmus och Rabelais en fristad vid sitt hov i Pau.

Marguerite studerade latin, religion, filosofi och språk och skrev med Boccaccio som förebild en novellsamling om mäns våld mot kvinnor. Karolina Ramqvist påpekar förstås det för tiden högst unika i Marguerites ämnesval. 

I en av novellerna finns Björnkvinnans berättelse. Novellen är en av Ramqvists tre källor från 1500-talet. Men den viktigaste källan är en text av hovkartografen André Thevet. Hans text bygger på en intervju som han gjorde med Björnkvinnan efter att hon hade räddats.

 

Viktigt för boken är Karolina Ramqvists möte med Björnkvinnans berättelse. En etsning av Marguerite på ön gör henne fullkomligen skräckslagen. Där finns en liten avlång form (kanske ett lindat barn) som gör att hon inte uthärdar tanken på att komma till slutet av berättelsen.

Bakom Ramqvists skräck anar man rädslan för att något ska hända de egna barnen: "Jag blev rädd för Gud… rädd för vad han skulle kunna hitta på med mig." Just blicken på den utlämnade människan, vare sig hon levde för 500 år sedan eller lever nu, gör "Björnkvinnan" till en mycket intressant bok.

Litteratur

Karolina Ramqvist

Björnkvinnan

Norstedts