I tisdags nåddes fågelentusiaster i hela landet av sällsynta nyheter. På fågelforum och i stängda facebookgrupper spekulerades det i om det verkligen kunde vara sant. Hade den superovanliga Azurmesen verkligen letat sig upp till nordligaste Sverige?
Fågelskådaren Sören Sahlin från Malmö vågade inte chansa. Han satte sig i bilen och körde 200 mil för att få träffa fågeln.
– Den här fågeln hade referenser att den kanske kunde komma att godkännas, och vad jag själv kunde se på bilder så stämde det överens med en azurmes.
De svenska reglerna kring fågelskådning säger att ”man själv ska ha sett arten så väl att man själv kan göra en säker artbestämning med hjälp av sina egna observationer” enligt Clubb300.
Det gjorde Sören.
– Jag tror att den här kommer att godkännas, och jag har larmat ut den, säger han.
Han har tidigare sett två misstänkta azurmesar som senare reviderats eftersom de visat sig vara hybrider. Den här gången larmade han om den i fågelskådarappen Birdalarm som ”säkert bestämd”.
– Då går det ut till alla som köpt in sig i det här systemet.
Efter 22 timmar i bil blev han ”väldigt väl mottagen” av Ove Larsson och hans bror Mattias som äger huset vars baksida fågeln håller till på.
Väl på plats behövde han bara vänta en timme innan den ljusblå fågeln tittade fram.
– Den hade vänligheten att komma och visa upp sig tre-fyra gånger för oss.
Hur var det att uppleva fågeln så nära?
– Det var en fantastisk liten fågel, och en stor upplevelse.
När Norrbottens media når honom på telefon har han just passerat Sundsvall i jakt på nästa fågel – en Bergstajgasångare.
– Nu är det raka vägen till Öland, säger han.
Men att fågeln verkligen är en azurmes är inte skrivet i sten. Än.
I fågelsällskapet Birdlife sammanträder regelbundet en raritetskommitté som analyserar rapporter om fågelobservationer.
Det är en komplex process, berättar Hans Larsson, som sitter med i kommittén. Speciellt när de bara har bilder och lite ljud att gå på.
– Vi vågar inte säga bu eller bä som det ser ut i dag. Det vår vänta till om när det finns mer konkret och bättre dokumentation.
Att fånga in fågeln för att ta prover är också ett komplicerat och känsligt förfarande som kräver en rad tillstånd, berättar han. Det är heller inte att rekommendera.
– Många fåglar kan få ett förändrat beteende efter att de fångats in.
