Hammondorglar, kyrkorglar och Acusticums mäktiga framtidsorgel i all ära, få ljud kan få mitt hjärta att dunka så häftigt som den flämtande, varmt rustika tramporgelsklangen.

Så när sex tramporganister - finska Leija Lautamaja och Milla Viljamaa, svenska Janne Strömstedt och Kristina Bergström samt norska Harald Lind-Hanssen och Mariann Torset (den sistnämnda även konsertens projektledare och kompositör) går loss på sina tangentbord i skenet från golvlampor i den mysigt inredda Lilla Salen kan jag inte bli annat än hänförd.

Sittandes i ring i salens mitt, omgivna av publiken, låter de sina dova borduner och pipande melodislingor tvinnas samman på ett så otvunget vis att allt vad etiketter och genreiindelningar ryker all världens väg. Det är svettig finsk humppa, sakrala byakapellstongångar, skämtsamma blinkningar till Nintendospeltrudelutten, frijazziga utbrott och nåt som låter som minimalistisk konstmusik. Huller om buller. Efter en stund placerar sextetten ut sina orglar i en större ring och skapar därmed en ”surroundeffekt” av högeligen - just det -”organiskt” slag. Och inte nog med det. Tre av organisterna sitter med sina instrument på vagnar som de andra tre börjar dra runt i lokalen, ömsom ystert valsande, ömsom i högstämd procession. Så vackert. Så roligt. Så häpnadsväckande. Det var länge sen jag vare sig såg eller hörde något liknande! Varma, dundrande applåder för detta högeligen fascinerande projekt som ingår i den samnordiska satsningen ”Arctic pulse”. Mer sånt, tack!