Tunga aktörer inom arbetarekommunen har i lönndom försökt manövrera bort Lenita Ericson. Kommunalrådsstriden är till stor del en kamp mellan partietablissemanget och gräsrötterna, viljan att behålla det gamla styret med fokus på tillväxt och byggande ställs mot kravet på förnyelse och lyhördhet gentemot medborgarna.
Där har ni kärnan i det som just nu utspelas inför Luleåbornas ögon.
Men hur ser splittringen ut mellan S-föreningarna? Finns det någon kompromiss som kan ena partiet? Och den kanske största och viktigaste frågan – varför saknar den på förhand givna efterträdaren till Niklas Nordström alldeles uppenbart många av sina partikamraters förtroende?
Vi ska börja i den änden.
* * *
Lenita Ericson valdes den 29 maj 2017 till vice ordförande i kommunstyrelsen. Hon fick egen majoritet i S högsta beslutande organ representantskapet. Det behövdes därmed ingen andra runda för att detronisera rivalerna Carina Sammeli och Emma Engelmark.
Tillträdet skedde i början av 2018, då Yvonne Stålnacke lämnade över ordförandeskapet i kommunstyrelsen till Niklas Nordström och Ericson tog Nordströms plats. Grunden till det svaga valresultatet hösten 2018 hade lagts redan innan, med stormar kring lägenhetsförsäljningar och skolstruktur.
Nordströms väg framåt har alltid varit beslutsamhet och snabba ryck. Med den nya konstellationen blev politiken än mer kritiserad.
– Niklas hade stor respekt för Yvonne. Hon kunde ta tag i honom och säga "nu måste vi lugna oss och tänka ett varv till". Dels försvann Yvonnes erfarenhet och kunskap, dels har det inte funnits någon som varit stark nog att hålla Niklas tillbaka, säger en partimedlem med god insyn.
Efter uppgörelsen med Moderaterna, som tillkännagavs en dryg månad efter valet, blev Lenita Ericsons position ännu svårare. På pappret var hon nummer två men med den personkemi som fanns mellan Nordström och oppositionsrådet Anders Josefsson blev hon i praktiken nummer tre, uppger en annan S-källa.
– Lenita har hållits tillbaka och inte fått möjlighet att verka. I den konstruktionen fanns ingen plats för självständigt tänkande och idédiskussioner, säger källan.
* * *
Men det finns också en annan bild, som bland annat delas av flera tunga namn i den innersta S-kretsen och som är grunden till att Kent Ögren och Emma Engelmark av flera S-föreningar nominerats som Luleås nya kommunalrådsduo.
Kritiken går ut på att Lenita Ericson inte varit redo att jobba så hårt som krävs på sin position, samt att hon inte stått upp i svåra frågor som rört exempelvis beslut om effektiviseringar. Nordström har fått ta smällen.
– Det finns ett oerhört missnöje med de två bitarna, säger en källa.
– Min bild är att Nordström bett om avlastning men inte backats upp arbetsmässigt. Därför anser många inom S att Lenita inte förtjänat att bli kommunstyrelsens ordförande, säger en oppositionspolitiker.
En källa inom S bekräftar åsikterna – men håller inte med om sakfrågan.
– Lenita har tagit utrymme och hon har drivit frågor, men kanske på annat sätt än gängse. Hon tillhör inte den gamla maktstrukturen. Det finns en osund partikultur som går ut på att man premierar personer som upplevs ha "tagit en kula för partiet". Lenita har ett annat ledarskap, säger källan.
– En fråga som Lenita drev var när de olika råden, exempelvis pensionärsrådet, skulle förändras. Då gick hon oppositionen till mötes och beslutet blev i stort sett enigt, säger en oppositionspolitiker.
Ledarskapet är en parameter där åsikterna går diametralt isär.
– Lenita minskar inflytande för nämnder och grupper genom att driva frågor själv, säger en hög S-politiker.
* * *
Det finns fler skäl till att Lenita Ericson skaffat sig fiender i sitt parti. Ganska raskt efter Nordströms avgång gick hon ut och deklarerade att hon siktade på att ta över. Hon signalerade förnyelse och kursändringar i politiken och lyfte självkritiskt frågor som exempelvis att partiet måste bli bättre på dialogen med Luleåborna.
Hon anses därmed inte ha "sörjt" Nordström tillräckligt. Vidare bröt hon mot en socialdemokratisk hederskodex när hon slog fast att det endast är ordförandeposten till kommunstyrelsen hon är intresserad av. Inom S är det kutym att man tar det uppdrag man anses lämplig för.
– Det var ett stort misstag av henne, säger en partiveteran.
En S-politiker tror att det tidigt funnits hemliga möten i en inre krets i syfte att bli av med Ericson.
– Redan när Kent Ögrens namn dök upp första gången reagerade jag på att något var i görningen.
* * *
Var står då S-föreningarna i kampen mellan Kent Ögren och Lenita Ericson?
Skiljelinjen är tydlig. Ögren stöttas bland annat av Metall, den mäktiga Stadsviken/Malmudden, Mjölkudden/Notviken och Luleå östra. Medan Ericson har stöd av exempelvis Kommmunal, SSU, Unikum, Progressum och flera av byaföreningarna.
Statsvetaren Simon Matti menar att kampen mellan Ögren och Ericson på ett sätt symboliserar kampen mellan det gamla, industrityngda Luleå och det nya Luleå, en öppnare och mer kulturell stad som vill bli kvitt stålverkets skugga.
– Mitt intryck är att förtroendekrisen bara gjort sprickan djupare mellan det gamla och det nya, säger en oppositionspolitiker.
Symboliken är dock inte hela sanningen.
– Det är inte så att bandet backas med Ögren vid rodret. Han vill fortsätta politiken mot tillväxt och bostadsbyggande. Då finns en större risk att utvecklingen stoppas upp om Lenita väljs, anser en hög S-politiker.
Striden beskrivs av flera av de politiker som Norrbottens Media talar med som en kamp mellan partietablissemanget och medlemmarna, alltså gräsrötterna.
– Medlemmarnas bild går hem i media medan etablissemanget bättre vet hur det jobbas inifrån i partiet. Men partiet klarar inte av att förklara det och det kommer att slå tillbaka, säger en politiker.
Arbetarekommunens ordförande Anders Öberg tycker att processen hittills hanterats väl.
– Jag vill inte recensera kandidater utan mitt uppdrag är att hålla ihop partiet. Den öppna utfrågningen sköttes på ett bra sätt och jag hoppas att valberedningen kan hitta en lösning som får ett brett stöd. Det vore olyckligt om vi inte låter processen ha sin gång, säger han.
* * *
Historien går igen i Luleå denna höst. 1998 utmanövrerades den bland folket populäre Karl Petersen i en kamp om vice kommunalrådsposten mot industrifackens starke man Mårten Ström.
Petersen vill inte dra någon parallell mellan striderna men bidrar med en iakttagelse.
– Ofta är det stor skillnad mot vad representantskapets ledamöter tänker och ser jämfört med Luleåborna. Men det räcker inte att man har koll på sina partikamrater, man måste ha örat mot marken. Vill man ta reda på vad folk tycker om de olika kandidaterna måste man också lyssna utanför partilokalen, i Konsumkön, på ståplatsläktaren och på kaféet. Gör man inte det jobbet blir man straffad när det blir kommunalval, säger Petersen.
1998 rasade S från 57 procent till 41 procent.
– Vi stred inbördes och kunde inte driva någon politik. Nu håller vi på att göra samma misstag igen. Utmaningen om makten sker på bekostnad av partiet, säger en S-källa.
* * *
Valberedningen ska ta fram ett förslag i slutet av november och den 9 december ska representantskapet besluta. Oavsett vem som blir vald till kommunstyrelsens ordförande spekulerar flera av våra källor i att resultatet blir tunga avhopp.
– Att Lenita kliver av om hon inte blir vald är ju helt klart. Om hon blir vald kan det bli avhopp på andra toppositioner, säger en källa.
Ingen vill spekulera i vad valberedningen ska lägga för förslag. En möjlig kompromiss, som Kent Ögren i alla fall inte avfärdade vid utfrågningen, är att Ericson blir ordförande och han vice ordförande.
– En lösning som skapar tillfällig stabilitet. Men då måste vi ändå fram med en ny vice ordförande innan valet, säger en S-politiker.
