Debatt Det har nu gått två och halvt år sedan riksdagen fattade det historiska beslutet om en nationell livsmedelsstrategi, med målet om en ökad produktion av mat. Men några insatser som gör skillnad på gårdsnivå har Sveriges bönder ännu inte sett till. Och kräftgången fortsätter.

 

I Norrbotten dominerar mjölk-och nötköttsproduktion i jordbruket. Mjölkbönderna är den ekonomiska ryggraden som upprätthåller infrastrukturen, vilken är avgörande för att även andra aktörer ska kunna verka på landsbygden.

 

Alarmerande nog fortsätter utvecklingen åt helt fel håll. De senaste tio åren har antalet mjölkföretag i Norrbotten halverats, för att nu endast uppgå till cirka 70. Invägningen av mjölk har minskat med en femtedel. Från mjölkföretagen kommer också en stor del av nötköttet i Norrbotten, vilket gör att även den sektorn påverkas. Åkerarealen i länet har under samma tid minskat med uppemot en tiondel.

 

Antalet kor har också gått ned, och vi, liksom forskare, känner oro för att den biologiska mångfalden kommer att försvinna. Vissa insekter och växter kräver betade marker för att överleva, men när lantbrukarna blir färre växer landskapen igen. I dag tycks allt mätas i stapeldiagram över koldioxidutsläpp, och få har förmåga att se till helheten. 

 

Vi, och många forskare med oss, vet att svensk matproduktion är den mest hållbara i världen. Vår mat är mycket mer klimatsmart än genomsnittet såväl globalt som inom EU. Vi har en djuromsorg i världsklass, och lägst antibiotikaanvändning inom EU. 

 

Mjölkbönderna är motorn på landsbygden, och varje bonde skapar i genomsnitt sju jobb, då man oftast köper lokala tjänster. Det klokaste man kan göra är att i första hand välja lokal mat, och i andra hand svenskt, oavsett om det är grönt eller kött. Och det är precis vad Region Norrbotten och Länsstyrelsen kommit fram till i vår egen regionala livsmedelsstrategi Nära Mat.

 

Men det börjar bli mer än bråttom om inte världens mest hållbara jordbruk snart ska vara ett minne blott. Nedmonteringen har pågått länge nu, allt medan de styrande varken ser eller hör blåljusen och sirenerna från lantbruket, eller än värre – bryr sig. 

 

Ett hopp tändes när regeringen och samarbetspartierna i Januariavtalet utlovade ett kraftfullt bondepaket. Men när handlingsplanen för den nationella livsmedelsstrategin presenterades i december blev den istället en stor besvikelse. Budgeten är en halvering jämfört med dagens och det förslag som Tillväxtverket och Jordbruksverket hade lämnat. Och ännu inget som i dag ger bonden stärkt konkurrenskraft.

 

Det finns absolut positiva inslag, som till exempel fokus på regelförenklingar. Forskning och utveckling är givetvis också av största vikt för att stå rustad i framtiden. Men vem i hela friden har regeringen tänkt ska nyttja innovationerna? Så många bönder lär inte finnas kvar om utvecklingen tillåts fortgå.